Alien registration card
Idag for vi till "the immigration office" för att inskaffa det alien registration card som krävs om man stannar längre än 90 dagar i Sydkorea. Man kanske någonstans får för sig att på ett immigrationskontor kan personalen engelska, och det kan dom säkert i många länder men inte i Sydkorea. Nåväl med hjälp av studenterna på skolan som tar hand om oss tror vi oss ha lyckats ordna korten iallafall. Vilket som har lyckats återstår att se då vi ska få korten skickade till våran brevlåda på skolan.
Idag har jag även blivit kickad från en kurs eftersom det var en fortsättningskurs, vilket jag inte förstod!
Det är mycket man inte lyckas med vissa dagar men humöret är iaf på topp och jag ska nog kila ner och vara lite social på ett tag så jag har inte riktigt tid att blogga. Men lägger upp nån bild bara.
Can you find Waldo?
Från orientation day. Här är alla utbytesstudenter på Ajou under höstterminen. Några stycken eller hur?
Anledningen på att jag gick vilse igår när jag sökte efter tennisplan, det är ett stort campus!
Första skoldagen
Idag har jag även hämtat upp ett papper som krävs för att få ett såkallat "Alien registration card", ett kort som alla immigranter som stannar över 90 dagar behöver. Jag har även tagit foton som jag behöver till kortet. Nu sitter jag på mitt rum och äter lite kimbap till lunch. Jag har inga fler lektioner eftersom jag missade min tennislektion genom att gå vilse i cirka en timme. Tillslut hittade jag tennisplanen men var 40minuter sen och det var ingen där.
Till mitt försvar måste jag säga att campus är otroligt stort! Och dessutom ligger det typ i början på ett berg. Vårat boende ligger högst upp. Det känns som en fjällvandring ner och upp, det är väldigt brant.
Nu ska jag ta och duscha av mig en gång innan jag går och hämtar upp fotona, luftfuktigheten här är inte att leka med! Senare idag ska jag lägga upp lite bilder på bloggen.
Annyeonghi gaseyo
Sammanfattat
.
.
Bilden är från veckan då vi strosade runt utanför campus. Det finns många barer och resturanger även ett litet antal affärer och en marknad där det finns billig frukt och fisk och dessa små koreanska rätter som jag inte alls bekantat mig med ännu.
Men jag är på väg att bekanta mig det lokala cuisine. Jag testar allt som erbjuds. Nationalrätten kimchi, någonslags kål i en stark röra, har jag testat flera gånger men det är alldeles för kryddstarkt. Jag har även varit på en restaurang som serverade nudlarna i ett isbad. Maten skiljer mycket från våran men den är väldigt god. Ofta på restaurangerna dukar dom upp varsin skål med ris/nudlar. Förutom ris/nudlar delar alla runt bordet på en massa små skålar med grönsaker i olika dessingar. Även en soppa och någon typ av tilllagat kött delar alla runt bordet på. Det går bättre att äta med pinnar än jag trodde. Även om alla pinnar är av metall och det är extra svårt att greppa maten med dom så räcker några dagars träning för att kunna äta med hyfsat bordsskick.
Annyeonghi gaseyo.
17:51
Det visade dig att mycket av missförstånden uppkom
eftersom en av tjejerna inte kan prata engelska.
Hon tillhör en av de många kineser som är här för att studera koreanska
och är mycket trevlig så vitt jag förstår av de 10 meningar engelska hon kan.
De två sista dagarna har jag ätit, shoppat och druckit öl
Utbytesstudenter är generellt trevliga.
Man "hejjar" varje gång man ser någon i trappen och man bjuder med varandra
när man ska gå ut även om man inte pratat med varandra tidigare.
Igår var vi en grupp på 23 utbytesstudenter som lite spontant tänkte gå
och äta middag tillsammans.
som avek och valde en att gå och käka på ett annat koreansk ställe.
Vi var helt enkelt för många för att en liten norrlänsk tjej som jag!
Vi åt kalla nudlar som låg i is. Det var den underligaste maträtten jag någonsin ätit.
Men det var rätt gott.
men jag ser ut som en dåre.
Jag sitter med huvudet i skålen, som en hund, eftersom
man ibland tappar greppet om pinnarna.
Nudlar är extra svårt att äta med pinnar, det tar ett
bra tag att lyckas få i sig en portion.
Under tiden pratas det otroligt mycket.
det är ett tema för följer med hela terminen.
Efter maten igår gick vi på en bar, såklart, där vi spenderade resten av kvällen.
Ett högljutt gäng med koreaner satt vid bordet bakom mig och efter ett tag kom dom fram till oss och anslöt sig till vårat gäng. Koreanerna kämpar mer med engelskan än många andra och det är rätt ovanligt att dom pratar engelska överhuvudtaget så vi uppskattade deras försök, som lyckades ibland, att kommunisera med oss.
Ikväll är det fest för alla utbytesstudenter så det är dags att byta om. Jag fastnade lite i skrivandet och nu måste jag sminka mig och byta om på en halvtimme!
Home sweet home
När jag kom efter en första helt otroligt lyckad kväll ser jag att de andra tre tjejerna jag ska dela rum med har anlänt. Jag hade hela kvällen hemligt gått och väntat av nyfikenhet på vilka mina rumakompisar är så jag tyckte det kändes spännande! Tills jag fick veta att dom har möblerat om hela rummet! Och flyttat runt på alla mina saker! Gaaah. Nu vet jag inte vars nåt ligget och inte heller kan jag börja böka i det nu när tjejerna har gått och lagt sig.
Väntar, väntar och väntar in flyget...
Nattsömn.
Nervositeten tog det bästa av mig.
Tror sömnbrist känner jag mig pigg som aldrig förr.
Dagen innan.
19:00 bär det av mot Seoul.
Packat klart har jag inte gjort.
En knut i magen kom just.
Jag kom på vars jag ska.
Rums uppdelning
Jag når toppen i botten....
Förövrigt så är detta min sista helg i Boden. Nästa fredag bär det nämligen iväg till Västerås, Stockholm och så småning om tar jag flyget till korea för att inte sätta min fot i Boden på fem månader. Därför ska kvällen spenderas i vänners lag med en flaska vitt och snack om menlösa ting.