Allt har ett slut
Klockan är 08:30 och jag har inte gått och lagt mig än. Det var sista festen. Sista hej då. Många kramar och pussar och några tårar. Men mest eufori. Mest tacksamhet över att ha fått spendera den här tiden tillsammans. Många löften om att resa hit och dit och hälsa på varandra fast vi vet att det aldrig kommer hända. Men det känns fint att höra ändå. Helt tokigt att man har bott "sambo" med ungefär 200 andra människor och helt plötsligt ska man flytta hem igen.
.
Jag vill inte tänka mer på att fara det gör mig otroligt ledsen. Och snart kommer en av mina bästa kompisar här och säger hej då till mig, hon lovade att komma klockan 9 men jag funderar på att smita ner till henne först.
.
Usch vad jag ska sakna allt. Knäppa fransmän, Victor som aldrig kan behålla skjortan på när det är fest, och alla andra tokiga engångsexemplar. Jag ska sakna att säga och få höra "god morgon" från morgon och till kväll beroende på när vi kliver upp. Att säga "hej" 10ggr innan man kommer utanför byggnaden. Allt allt allt.
.
Jag ska minnas den här perioden av mitt liv med otroligt stor glädje och lycka och tacksamhet. Jag hoppas att den här tiden har lärt mig att njuta mer av min tid och att alltid ge främlingar en chans för den finns så otroligt fina människor bakom alla typer av ytor.
.
Det blir kanske ett lite mer formellt sista inlägg när allt är klappat och klart. Fram tills dess; på återseende.
Kommentarer
Trackback
