Alien registration card

Idag for vi till "the immigration office" för att inskaffa det alien registration card som krävs om man stannar längre än 90 dagar i Sydkorea. Man kanske någonstans får för sig att på ett immigrationskontor kan personalen engelska, och det kan dom säkert i många länder men inte i Sydkorea. Nåväl med hjälp av studenterna på skolan som tar hand om oss tror vi oss ha lyckats ordna korten iallafall. Vilket som har lyckats återstår att se då vi ska få korten skickade till våran brevlåda på skolan. 

Idag har jag även blivit kickad från en kurs eftersom det var en fortsättningskurs, vilket jag inte förstod!
Det är mycket man inte lyckas med vissa dagar men humöret är iaf på topp och jag ska nog kila ner och vara lite social på ett tag så jag har inte riktigt tid att blogga. Men lägger upp nån bild bara. 

 

Can you find Waldo?
Från orientation day. Här är alla utbytesstudenter på Ajou under höstterminen. Några stycken eller hur?



Anledningen på att jag gick vilse igår när jag sökte efter tennisplan, det är ett stort campus!


Första skoldagen

Första skoldagen inleds med kursen koreanska steg 1. Läraren kommer in och delar ut en lapp där det står "This class (Korean 1) is designed to use ONLY Korean during the class".. Jahapp. Det visar sig att läraren inte kan engelska och det tar ungefär tjugo minuter att kolla närvaron på alla, namnen han har svårast att uttala skriver han på tavlan, ungefär hälften av står på tavlan när uppropet är över. Sen skriver han med koreanska tecken vad kurslitteraturen heter och även vars vi ska köpa den. Jahapp. Tydligen är vi för många i klassen dessutom och vissa måste byta tyckte han. Sen var första lektionen slut. 

Idag har jag även hämtat upp ett papper som krävs för att få ett såkallat "Alien registration card", ett kort som alla immigranter som stannar över 90 dagar behöver. Jag har även tagit foton som jag behöver till kortet. Nu sitter jag på mitt rum och äter lite kimbap till lunch. Jag har inga fler lektioner eftersom jag missade min tennislektion genom att gå vilse i cirka en timme. Tillslut hittade jag tennisplanen men var 40minuter sen och det var ingen där. 

Till mitt försvar måste jag säga att campus är otroligt stort! Och dessutom ligger det typ i början på ett berg. Vårat boende ligger högst upp. Det känns som en fjällvandring ner och upp, det är väldigt brant.

Nu ska jag ta och duscha av mig en gång innan jag går och hämtar upp fotona, luftfuktigheten här är inte att leka med! Senare idag ska jag lägga upp lite bilder på bloggen.

Annyeonghi gaseyo

Sammanfattat

I fredags var det fest för alla utbytesstudenter och efter festen for flera av oss in till Suwon station där det finns klubbar. Vi klubbade till 4.30 och efter det gjorde fötterna så ont!
.
Igår var vi ett gäng till home+, ett köpcenter som ligger 10minuter bort med buss. Det införskaffades två par linnen då jag tänkte "svensk höst" när jag packade. "Svensk höst" stämde inte alls in med den varma och fuktiga vädret här. Vi har ungefär 25 grader varmt och natten är aldrig kall. Tillskillnad från hemma behöver man aldrig ta med sig en kofta för att skydda sig mot nattlig kyla.
.
.
Bilden är från veckan då vi strosade runt utanför campus. Det finns många barer och resturanger även ett litet antal affärer och en marknad där det finns billig frukt och fisk och dessa små koreanska rätter som jag inte alls bekantat mig med ännu.
.
Men jag är på väg att bekanta mig det lokala cuisine. Jag testar allt som erbjuds. Nationalrätten kimchi, någonslags kål i en stark röra, har jag testat flera gånger men det är alldeles för kryddstarkt. Jag har även varit på en restaurang som serverade nudlarna i ett isbad. Maten skiljer mycket från våran men den är väldigt god. Ofta på restaurangerna dukar dom upp varsin skål med ris/nudlar. Förutom ris/nudlar delar alla runt bordet på en massa små skålar med grönsaker i olika dessingar. Även en soppa och någon typ av tilllagat kött delar alla runt bordet på. Det går bättre att äta med pinnar än jag trodde. Även om alla pinnar är av metall och det är extra svårt att greppa maten med dom så räcker några dagars träning för att kunna äta med hyfsat bordsskick.
.
Annyeonghi gaseyo.

17:51

... mina rumskompisar visade sig vara otroligt trevliga människor.
Även fast jag i förrgår natt misstänkte annat. 
Det visade dig att mycket av missförstånden uppkom
eftersom en av tjejerna inte kan prata engelska.
Hon tillhör en av de många kineser som är här för att studera koreanska
och är mycket trevlig så vitt jag förstår av de 10 meningar engelska hon kan.

De två sista dagarna har jag ätit, shoppat och druckit öl
med många av de andra utbytesstudenterna.
Utbytesstudenter är generellt trevliga.
Man "hejjar" varje gång man ser någon i trappen och man bjuder med varandra
när man ska gå ut även om man inte pratat med varandra tidigare.
Igår var vi en grupp på 23 utbytesstudenter som lite spontant tänkte gå
och äta middag tillsammans.

När vi väl hittat en restaurang som accepterade sånt stort sällskap var vi 7 personer
som avek och valde en att gå och käka på ett annat koreansk ställe.
Vi var helt enkelt för många för att en liten norrlänsk tjej som jag!
Vi åt kalla nudlar som låg i is. Det var den underligaste maträtten jag någonsin ätit. 
Men det var rätt gott.
Det är min tredje dag här i Suwon och jag äter maten med pinnar
men jag ser ut som en dåre.
Jag sitter med huvudet i skålen, som en hund, eftersom
man ibland tappar greppet om pinnarna.
Nudlar är extra svårt att äta med pinnar, det tar ett
bra tag att lyckas få i sig en portion.
Under tiden pratas det otroligt mycket.
Hetaste ämnet är ng kulturella skillnader och jag antar att
det är ett tema för följer med hela terminen.

Efter maten igår gick vi på  en bar, såklart, där vi spenderade resten av kvällen.
Ett högljutt gäng med koreaner satt vid bordet bakom mig och efter ett tag kom dom fram till oss och anslöt sig till vårat gäng. Koreanerna kämpar mer med engelskan än många andra och det är rätt ovanligt att dom pratar engelska överhuvudtaget så vi uppskattade deras försök, som lyckades ibland, att kommunisera med oss.
Igår var en sjukt lyckad kväll! 

Ikväll är det fest för alla utbytesstudenter så det är dags att byta om. Jag fastnade lite i skrivandet och nu måste jag sminka mig och byta om på en halvtimme!

Home sweet home

Jag var den första av oss som ska dela rum som kom till Universitetet. Efter att ha kastat in resväskan och dushat tog jag en prommenad neråt på staden. Där kryllar det av neonskyltar som blinkar i olika färger. Efter en egen liten visit så tog jag och Markus, av de andra utbytesstudenterna från Luleå, en sväng in igen för en bit mat. En bit mat ledde till en bit öl, en öl ledde till en till. Sen möttes vi upp med ett tjugotal av de andra utbytesstudenterna som satt på en bar. Där blev vi ett tag till det bar vidare till en kareokebar.

När jag kom efter en första helt otroligt lyckad kväll ser jag att de andra tre tjejerna jag ska dela rum med har anlänt. Jag hade hela kvällen hemligt gått och väntat av nyfikenhet på vilka mina rumakompisar är så jag tyckte det kändes spännande! Tills jag fick veta att dom har möblerat om hela rummet! Och flyttat runt på alla mina saker! Gaaah. Nu vet jag inte vars nåt ligget och inte heller kan jag börja böka i det nu när tjejerna har gått och lagt sig.
Det är otroligt spännande att vara utbytesstudent.

Väntar, väntar och väntar in flyget...

Sitter på flygplasten och väntar nu. Jag har snart väntat i tre timmar och det dröjer ytterligare fem innan planet lyfter. Under tiden fördriver jag tiden vid datorn och har även bestämt mig för att gå och växla pengar... snart ska jag gå och växla.. snart.. snart.

Nattsömn.

Jag har inte sovit på hela natten. 
Nervositeten tog det bästa av mig. 
Tror sömnbrist känner jag mig pigg som aldrig förr.
Längtansfull och upprymd.

Dagen innan.

Nu börjar det bli aningen nervöst.
Imorgon bär det av.
10:10 går planet mot Stockholm.
19:00 bär det av mot Seoul.
Packat klart har jag inte gjort.
En knut i magen kom just.
Jag kom på vars jag ska.
Jag kom på att jag ska vara borta till jul.
Virr.

Rums uppdelning

Listan för boendet i Syd Korea har kommit och jag ska bo i rum nummer 5631. Mina blivande rumskompisar heter Wang, Eliska och Siying. Jag börjar redan ana en kulturkrock samt ett halvåt av stammande försöka uttala namnen nästan korrekt. Det börjar pirra lite i magen nu. 

Jag når toppen i botten....

Idag är det fredag. Och på fredagar brukar det flexas ut från jobbet redan vid två tiden. Detta gör fredagar till extra bra dagar!

Förövrigt så är detta min sista helg i Boden. Nästa fredag bär det nämligen iväg till Västerås, Stockholm och så småning om tar jag flyget till korea för att inte sätta min fot i Boden på fem månader. Därför ska kvällen spenderas i vänners lag med en flaska vitt och snack om menlösa ting.

RSS 2.0